Durex: Get It On

Men framtiden är bäst

Allting är relativt, precis som det jag skrev nyss. Det handlar om en jämförelse från nu till då. Hur jag har det nu och hur jag hade det då. Inte något annat.

Nog för att dåtiden var bättre än nutiden, men jag tror mest på framtiden. Jag har hopp när det gäller framtiden.

För jag hoppas att tiden verkligen läker sår.

Dåtiden är bättre

Ni kan väl inte ha missat den där reklamen om en flicka i 15-års åldern som sätter sig vid en TV, ganska långt tillbaka i tiden. Då fanns det bara två kanaler. Hon knäpper lite fram och tillbaka och ger upp.

Tanken vi tänker just nu är dock att det var bättre förr. Hon tycker nog att det sög rätt hårt.

Men jag måste faktiskt hålla med de förstnämnda. För mig var barndomen en tid utan bekymmer. Inga att oroa sig för.

Yey!

Nu kan ni följa bloggen på Bloglovin också. Woho!

Följ min blogg med bloglovin

Vi ljuger och hittar på

Och vi gör det för att bli värst. Vi överdriver det som finns där till vad som kan uppfattas till det omöjliga. Dag in och dag ut.

Vi tål inte att vara näst värst. Så fort någon kommer med ett påstående, något de gjorde i helgen ska vi alltid berätta om våra eskapader och hur dem på alla sätt var värre.

Men vad ni inte förstår är att det märks. Jag har börjat fatta det. Ju mer vi tänker på det ju mer märks det.

Det är inte det att ni överdriver för mycket. Det handlar om att vi är likadana, du och jag.

Vi följer trenderna

Vi normala följer det onormala skrev jag nyligen. Det handlar om att följa trenderna och försöka passa in.

Egentligen är normal och onormal dåliga ordval. Egentligen handlar det om att någon måste ta det första steget och att vi måste följa efter. Någon måste bli onormal. Någon måste våga göra det för att vi ska kunna göra detsamma.

För det är vårt jobb. Vi förföljer.

Sort of.

Välkommen

Det går inte att hålla sig borta från bloggandet särskilt länge. Det rycker i fingrarna och jag vill bara tillbaka. Däremot går det inte att göra det på den gamla bloggen. Där har jag inget att göra och inte heller något att skriva om. Istället blir det en anonym variant.

Några av er kommer självklart att veta vem jag är men ni är utvalda personer. Personer som jag litar på. Små, små ledtrådar kommer lämnas lite varstans, oundvikligt att blogga utan att göra det, men jag vill fortfarande fortsätta vara anonym. Därför uppskattar jag att ni inte nämner mitt namn på ett publikt ställe.

Denna blogg kommer förmodligen ge mer reaktioner än den gamla. Jag kommer berätta om mitt liv och vad jag tycker om min omgivnings beteende. Jag kommer berätta om hur det är att vara ett genomsnitt och knappt ha en egen vilja.

Vi normala följer det onormala. Vill du hänga med?